Det är varmt här!

Jag kan lugna alla som oroat sig över mina väskor och snögloppen: det var inget problem alls. Snögloppen är ett pittoreskt minne nu, tillsammans med mössor, vantar och allt sånt. Flyget från Bromma till Burundi är smidigt; två timmar till Bryssel, sedan 12 timmar utan mellanlandning direkt till huvudstaden Bujumbura. Jag landade vid åtta på kvällen och det var redan mörkt. Det var inte på något vis tydligt vart man skulle ta vägen eller vad man skulle göra när man väl kommit in i ankomsthallen, som var fullständigt rörig utan några som helst skyltar. Jag gjorde som alla andra och fyllde i en ankomstblankett, som sedan skulle visas upp för en allvarlig polis. När jag med ett osäkert leende räckte fram mitt papper och pass vinkade polismannen till sig en av de många militärer med maskingevär som strosade runt med lika allvarliga uppsyner som poliserna. I samma ögonblick gick strömmen och flygplatsen var kolsvart i några långa minuter (kanske var det bara ett par sekunder, men det kändes rätt länge...).Väl ute ur flygplatsen, med bagaget i säkert förvar, anlände vi till det som av somliga kallas "det bästa Burundi har att erbjuda" (bilden) - ett hotell vid stranden av Tanganyikasjön. Tyvärr kunde man inte ta sig ner till stranden i mörkret på kvällen på grund av risken för att stöta på flodhästar eller krokodiler. Då är det svårt att tänka sig att den största risk man utsatts för samma morgon var att fastna med hjulen i snögloppen på Tranebergs höjder...
Nu har jag skrivit alldeles tillräckligt för idag, vill inte tråka ut er (jag kallar er mina fans häromkring, hoppas det är okej? Som i "Jag måste bara ta en bild, mina fans måste få veta hur det ser ut här". Om någon känner att det är ett brott mot er integritet så kan jag kanske sluta med det?). Kommentera gärna, jag vill absolut inte vara den enda som skriver här!