Bujumbura till Gitega

Tyvärr fanns det ingen tid att utnyttja den helt folktomma, glittrande poolen eller kika efter flodhästar och krokodiler (jag var tvungen att upprepa det där; jag har så svårt att förstå det!) på stranden eftersom R., den enögde chauffören väntade på att köra oss till Gitega. Däremot träffade vi på hotellet en man som jobbar för en organisation som arbetar med att införa ett certifieringssystem för metaller från centralafrikanska länder, framför allt för att undvika handel med "blodmetaller" från Kongo. Väldigt intressant, men det låter nästan omöjligt att genomföra med framgång.
Gitega är landets andra största stad som ligger på en höjd av 1750 m i de burundiska bergen (jämfört med Bujumburas ca 700 m.ö.h.). Färden går längs slingrande, men asfalterade, vägar. Sträckan är cirka tio mil och går uppför nästan hela tiden. Man möter en del bilar och lastbilar, men framför allt kännetecknas hela sträckan av en stor mängd cyklister. Landets cykelpark utgörs framför allt av rostiga, tunga, oväxlade stålcyklar (det vet jag eftersom många av cyklarna har en text som skryter med att vara 100% steel) och de lastas fulla, egentligen tio gånger så fulla som man normalt skulle anse vara en full last för en cykel) med allt möjligt - tunga säckar med okänt innehåll, staplar av trä, växter. Med oerhörd ansträngning skjuts dessa tunga, vackliga cyklar uppför berget, hela vägen från Bujumbura till Gitega förmodar jag. Alla lastbilar på väg uppför har flera cyklister på släp; man håller fast i bakkanten av lastbilen och får skjuts uppför. Men vad som verkligen är skräckinjagande är åsynen av de cyklar som är på väg i andra riktningen. I halsbrytande fart störtar sig cyklisterna (med lika fullastade cyklar) nerför berget. Jag tog inga foton - nästa gång!