Jag gick ut för att ta bilder av huset, tillsammans med hunden (Simba) som glatt poserade på varje bild. Det gick faktiskt inte att övertyga henne om att hon inte skulle vara med. Framsida:
Baksida:
Simbas hus (framsida):
Som framgår av bilden är det en väldigt trädgårdsintresserad hund, men dessvärre inte på ett särskilt konstruktivt vis.Hon har en skitig matta som hon älskar att släpa runt med i rabatterna, speciellt i nyodlingarna där de stackars fröna kämpar mot extremt höga odds.
 |
| Vardagsrummet mot framsidan |
Nu lärde jag mig visst hur man lägger in bildtext. Bara för det blir det en vardagsrumsvy till:
 |
| Här sitter jag med min dator. |
Jag skulle gärna vilja visa en bild på köket också, men idag är Leonard här och pysslar i köket. Han kommer 2,5 dagar i veckan och städar, lagar mat och tvättar. De andra dagarna är han hos Christian, Stephans kollega. Tvätten sköts för hand, och det är inte utan en viss känsla av obehag som man lämnar över all sin tvätt, inklusive sina underkläder, till en främmande medelålders man att tvätta för hand. (Nej, det hade inte hjälpt om han varit i någon annan ålder...). Uppenbarligen är min obehagskänsla dock inte så stark att jag gör det själv istället. Det känns över huvud taget egendomligt att ha en person i huset vars tillvaro består i att sköta ens skitjobb. Här sitter jag med min dyra dator och kamera och skriver blogg (och jobbar, ska jag faktiskt be att få tillägga) medan han skrubbar golvet och...ens underkläder. Argumentet för detta arrangemang är "hade han inte jobbat här hade han inte haft någon inkomst" och jag försöker att ta till mig det. Hans fru har alldeles nyligen mördat hans bror (sa hon nonchalant, som om det inte vore något alls att reagera över) och sitter nu i fängelse i flera år. Han berättade det för mig med en uppgiven axelryckning, "C'est comme ca dans la vie" ("sånt är livet"). Jag visste inte hur jag skulle svara på det, för det är ju inte riktigt så jag upplever att livet har varit hittills, utan sjönk lite djupare ner i stolen istället.
Åh! Jag ville redan igår kommentera, och stolt utropa: "Jag vet, jag vet!" "Jag vet att ananaser växer från små buskar". Men nu är det för sent, va? Nu är det redan en massa nytt att ta till sig. Stackars Simba? Och kocken naturligtvis. Vet inte varför Simba kom först, men hon har på nåt vis fått mycket uppmärksamhet hittills. Hoppas inte du skulle reagera lika lättvindigt om ... Stephan mördade mig? Huset är ju superfint! Bor Simba i kojan, eller är det bara en attrapp?
SvaraRaderaKram J