Hos veterinären

Veterinärkliniken, som är inhyst i en gul tegelbyggnad i anslutning till slakteriet, saknar elektricitet (rabiesvaccin måste hållas kallt) och därför åkte vi - René (chauffören), veterinären och jag - först till apoteket, som är en enkel trädisk under ett tak av korrugerad plåt. Leonard väntade utanför kliniken med Simba under tiden, och när vi kom tillbaka hade det bildats en folksamling. En kvinna med sex små barn och fem män stod i en ring (på behörigt avstånd) runt Simba och tittade oavvänt på henne. Att ha hund här anses vara ganska egendomligt, och när man är ute och går vänder sig alla om och stirrar, pekar och kommenterar. Nåväl. Det visade sig att veterinären ville knyta ett rep kring Simbas nos för att förhindra att hon skulle kunna bitas, vilket Simba inte alls var med på. Veterinären var så rädd för henne att han skakade våldsamt, det gick inte att förklara att man kunde hålla henne lugn med lite godis. Alla karlarna engagerade sig i att hålla den nu panikslagna hunden lugn. Kvinnan och de sex barnen satte sig i säkerhet i majsfältet i bakgrunden, varifrån de fortsatte att följa spektaklet.

Underst i högen, under en labrock, ligger Simba.

Nu är hon i alla fall vaccinerad mot la Rage (rabies, var tvungen att slå upp det innan vi for) och har fått något emot det onda i örat. Veterinären tittade dock aldrig efter i örat så det känns som att hon blivit behandlad lite på måfå. Jag lär hålla er uppdaterade om hur det utvecklar sig.