Mat!

Det var någon som undrade, vill jag minnas, vad man äter i Burundi. Än så länge kan jag bara redogöra för det där restaurangbesöket (pommes, grillat kött och spenat) och vad vi äter här hemma.
Typisk frukost består av hembakt bröd (fuskbröd i brödmaskin) med ost och sylt samt fruktsallad gjord på ananas, banan, maracuja och mango eller papaya. Fruktsallad gjord på den lokala frukten är supergod, och följer efter i princip varje måltid. Till lunch har det hittills blivit grönsaker - morötter, paprika, lök, courgette, aubergine, tomater selleri och örter från trädgården i olika kombinationer - och ris (när jag lagar maten). L steker ofta lövbiff med potatis eller ris och några grönsaker till.

Köket

Idag är L. här och jag har precis satt i mig den goda lunchen. Medan jag äter stänger han till dörren till köket och lagar mat åt hunden. I matrummet sitter jag och äter med en stark känsla av skam. (Känslan av att vara den rika, bortskämda är svår. Samtidigt är det ju ur ett makroeokomiskt perspektiv precis samma sak, men man konfronteras inte med det på samma direkta sätt när man är hemma i Sverige.)
Vad får han till lunch? Får han tillräckligt att äta? Hur ofta äter han över huvud taget kött? Ute i trädgården står en gryta på en träkolseld och kokar; jag tror att han äter vad som än är i grytan tillsammans med vakten lite senare. Jag skulle gärna vilja att han förstod att jag absolut inte tycker att den här rollfördelningen är naturlig, men det går inte att få så mycket kontakt med honom. Han ser alltid lite undvikande ut, och svarar på mina tilltal mest av artighet och rör sig så försiktigt genom huset. Själv tassar jag runt av ren skam. Jag tackar och tackar och han verkar mest vilja att jag lät bli. Helst skulle jag vilja att han slutade skura golven ("det är rent!" eller "jag kan göra det där!") och satte sig och berättade lite om livet i Burundi, men det fungerar liksom inte.

Förutom L. jobbar här tre vakter, som löser av varandra under dygnet. De jobbar dessutom i trädgården där har ett stycke mark för egen odling.

För er som undrar om Simba verkar örat faktiskt lite mindre rött idag. Kanske kan en måfå-behandling ibland vara lika bra som någon annan sort? Efter den stora vaccineringschocken igår hämtade hon sig beundransvärt fort och tillbringade eftermiddagen med att stirra på några stora fåglar som kraxade i det våldsamma ösregnet som fortgick hela eftermiddagen (tillsammans med åska och strömavbrott).