En intensiv eftermiddag

Simba och jag gick på en timmeslång promenad idag; alltefersom jag blir mer och mer säker på att faktiskt hitta hem igen ökar rundorna i längd. Idag var spännande. Vi stötte på ett par andra "mussongos" (vita personer)! De visade sig vara missionärer. Missionärer i Centralafrika! Det känns som en svunnen tid på något vis, men där stod de framför mig livs levande och såg så där frireligiösa ut som bara frireligiösa människor kan. Jehovas vittnen, dessutom. De har lärt sig det lokala språket, kirundi, och knackar dörr och omvänder människor.

Ännu intressantare var på tillbakavägen, då vi mötte ett gäng soldater under utbildning. De var klädda i enbart shorts och bar sina kängor knutna i sina skosnören runt halsen. Bakom dem gick tre-fyra mer påklädda killar och smiskade de halvklädda lite lojt med pinnar på ryggen. Det såg enormt tokigt ut, jag bet mig i läppen men kunde inte låta bli att skratta, varvid de flesta av dem brast ut i gapskratt själva (vilket är anledningen till att jag tror de är soldater snarare än fångar; det och det faktum att det ligger en kasern längre ner på gatan).

Sen kom vi hem och då var det slut på det roliga. Stephans förre kock, Valentine (som ramlade och bröt höften för någon månad sedan), satt i trädgården. Den längsta, magraste man jag någonsin skådat, benen i axlarna sköt ut genom kavajen. Han berättade hans dotter blivit överfallen - alldeles nyss - och fått magen uppskuren. På sjukhuset fanns ingen läkare och eftersom han vet att Stephan känner en kinesisk läkare här i stan kom han hit. Herregudihimmelen, ja jag fick tag på Stephan på jobbet tack och lov, som fick tag på läkaren, som lovade bege sig till sjukhuset (varför han inte var där innan förtäljer inte historien). Hemskt och skrämmande. Rånaren fick med sig hennes mobiltelefon, men man hade lyckats fånga in honom och nu sitter han i fängelset.

Det hela förde i alla fall det lilla goda med sig att jag och Leonard fick lite kontakt. Nu kan jag berätta för Åsa, som undrade, att han har fyra söner mellan 10 och 25 år. Den äldste studerar agronomi och är snart färdig. L. är 54 år gammal och hans fru är 45. Och han skrattade åt mitt skämt! På franska! Om att det kanske var hennes förtjänst att han ser så (enormt) mycket yngre ut!

Phuh, jag är helt slut. Bilden är ett av mina riktmärken på promenaderna med Simba, det gamla tyska fängelset, byggt någon gång under perioden 1889 (ca) - 1918, då tyskarna hade makten i området (som även omfattade Rwanda och andra delar av Östafrika).

Det blir rejäla doningar när tyskarna bygger.