Bilder från Gitega

Först en bild för att glädja alla två kollegor hemma i Stockholm som läser detta: Har jag inte med detta foto ändå slagit Johanna i den inofficiella tävlingen om mest exotiska Shell-mack? (Jag har lagt ner det där med att bara använda första bokstaven i namnen, eftersom jag la märke till att min blog-idol inte längre använder det greppet. Då ska inte jag vara gammalmodig utan hakar genast på. För alla som är intresserade av hur det är att plötsligt lära sig att göra möbler på traditionellt vis är detta den ultimata länken: the-workbench.blogspot.com

Nästa bild är inte så bra som jag hade velat. Det är några som skjuter en cykel fullastad med (levande) höns uppför en låååååång lång backe. Syns hönsen på bilden? I verkligheten kacklade de och flaxade som...yra höns.

 Bilden är tagen på väg ut på utflykt till ett vattenfall ungefär en timmes färd på skraltiga vägar från Gitega. Vattenfallen förtjänar inte att publiceras här, men det gör däremot den enorma, ludna larv jag fotograferade:

För att inte nämna den enorma vandrande pinne jag också fotograferade:

Den intresserade åskådaren i bakgrunden är Simba, den Gula Hunden. Hon får ett specialkapitel en annan dag. Visste ni hur ananas växer? Det gjorde inte jag.

De sticker faktiskt upp direkt ur marken, som ovan. Ananaserna här är extremt goda, det kan man ju förstå när de växer så lokalt. Ananasen på bilden växer på presidentens eget ananasfält.
En annan intressant detalj med färden till vattenfallet var att vi var tvungna att ha beväpnad vakt (som mycket gärna lät sig fotograferas).

Han ser farlig ut men var väldigt snäll. Den stackars Simba blev biten av en enorm myra och blev skitlessen på vägen upp till vattenfallet, och på nervägen sa den snälle soldaten till i god tid att nu kommer vi till myrorna igen. Men samtidigt, vem vet vad han spelade för roll i folkmorden i Burundi under förra årtiondet?
Så, nu måste jag faktiskt göra något annat en stund (laga mat, om ni undrar).