Ingen matspecial idag heller

- den avvaktar nämligen att det ska ätas helgrillad get endera kvällen, och det känns som om det kan komma att bli det centrala inslaget. Istället ska ni få ett inslag som kanske inte kan kalla sig fågelspecial, men som ändå har ett svagt fokus åt den riktningen.

Först vill jag gärna komma med ett boktips. "Mangon som Sprängdes" av Mohammed Hanif. Jag sträckläste den, önskar att jag hade den oläst.

Den här fågeln, med ovanligt välutvecklat sinne för dramatiska effekter, satt på Little Mount Meru, ca 3700 m. ö. h.



Här är den igen.

Nere vid övernattningsstugorna satt de här kaxiga individerna.

"Och här är några vi hade ihjäl i morse".

De här fåglarna satt vid Victoriasjön. Där fanns även en fish eagle (fiskgjuse?) som någon annan hotellgäst påstod vara världens vackraste fågel, men den fick jag förstås ingen bild på.



Gangsterfåglar igen. Enligt en expertkommentator är det en vävarfågel.

Det känns banalt att fåglar som har förmåga att väva komplicerade bon ska sitta och picka på ett frukostbord.

Nej, ni kommer inte undan den obligatoriska idolbilden på Simba idag heller.

"Hundar är också fåglar!"

Apropå Simba så tror jag att jag kan övertala Stephan om att upprätthålla bloggen för Simbas fans skull när jag åker hem den 29e april. Men då blir det på tyska.

Jag tycker strutsar ser lite fjantiga ut. Vad har den här fågeln ute i vildmarken att göra med sina skära ben och fluffiga fjädrar?

Bilar, särskilt taxibilar, i Burundi, har en förkärlek för stora klistermärken över hela bakrutan, med egendomliga, och lite oroväckande budskap, i stil med "Jesus decides" eller "Only God Knows". Jag skulle vilja knacka på bilrutan ibland och säga "Men det kanske är bäst att i första hand se till att köra ordentligt?". Här i landet köper man sitt körkort.

Jovisst, men.......

Två bilder till, på väktarna som jobbar här - det finns tre, som avlöser varandra. Eric, som har varit upptagen med att klippa gräsmattan med machete idag, är nog glad över att klockan är fem och han får gå hem, efter att ha hört mig spela samma CD fem gånger idag (22 Pistepirkko om någon är intresserad; hur har jag kunnat missa det här så länge, de är ju hur bra som helst?). Nu gick den igång för sjätte gången bara för det.

Anaclét har bra hand med hunden, som måste tas hand om varje gång man åker ut med bilen.

Det var allt jag hade idag. Imorgon är jag ledig  igen, då ska vi åka och titta på Nilens sydligaste källa, som är belägen i Burundi. Ni kan förvänta er dramatiska bilder.