Måndag i Burundi

Måndag i Burundi och inte mycket nytt att berätta, så här kommer lite allmänna fakta.
Visste ni att det inte finns någon sophämtning i Burundi (i alla fall inte utanför huvudstaden)? Här i Gitega fungerar sophanteringen enligt följande: Allt biologiskt skräp läggs i en kompost, och kompostjorden återvinns i trädgården (det vill säga allt som Simba inte anser vara ätbart, för det knaprar hon genast i sig). Allt annat - papper, plast, metall etc - läggs i en grop i marken. Skräpet i gropen bränns upp med jämna mellanrum och det som inte brinner blir helt enkelt kvar i gropen tills den är full och täcks med jord. Det här förfarandet ökar naturligtvis medvetenheten om vad man slänger bort ganska kraftigt, och man får en naturligt ökad motivation att återvinna istället för att kasta.

Bakom sockerrören är sopgroparna. Simba har precis fått syn på en kråka.

En annan ytterst civiliserad detalj i Burundi är alla cykeltaxis.  Avsaknaden av kommunala färdmedel och det faktum att det endast finns en personbil per 500 invånare har främjat denna näring. På vägen in till Gitegas centrum är en cykeltaxidepå där man för en ringa penning kan få skjuts. Kvinnorna sitter i damsadel på pakethållaren, ofta med ett barn på ryggen, och ofta har passagerarna tunga laster med sig. Tyvärr har jag ingen bild eftersom jag inte vet om folk tar illa upp, men här kommer en annan cykelbild:

Helt normal cykellast i Burundi.

Trädgården tar sig fint, men är det någon som vet vad det här är för gröda?

Det var någon som planterade frön men glömde vad det var för några.

Blommorna har verkligen vuxit till sig

Simba är vig som en klättermus.